Ett år sedan så hade jag inte sån panikångest dagligen som

jag har i dag och haft i snart två månader.  Ibland orkar

jag inte ens gå en promenad för att jag har sån ångest.

Glad att den dagen är slut för det blev denfentivt inte

som jag hade tänkt mig. Hoppas att dagen i morgon

kommer att bli bättre men det ska inte mycket till.

Blev lite tokigt för mig idag när jag skulle träffa en person och

av lite olika anledningar inte blev att jag träffade den personen.

Det är väl bara att ta nya tag

antar jag.

Blir spänande och se sedan om Christer kommer på

bowlingen i dag för det var länge sedan han var

där nu.

Allt har ett slut